polemik

Se även Polemik.

Svenska

Substantiv

Böjningar av polemik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	polemik	polemiken	polemiker	polemikerna
Genitiv	polemiks	polemikens	polemikers	polemikernas

polemik

1. (språkfilosofi, språkpsykologi) rättframt meningsutbyte med mestadels slipade argument (ofta inom kultur, vetenskap och politik och oftast fört i den skriftliga, offentliga debatten)

   Etymologi: Sedan 1810. Av grekiska πολεμικός (”krigskonst”) (polemikós), av πόλεμoς (pόlemos, "krig").

   Besläktade ord: polemiker, polemisera, polemisk

   Jämför: debatt, dispyt, duell, konfrontation, kontrovers, meningsbrytning, meningsstrid, ordfejd, ordkrig, ordstrid, ordväxling, pennfejd, skarpt meningsutbyte, tvist, åsiktsstrid

Översättningar

skriftlig meningsstrid

• franska: polémique ^(fr) f
• spanska: polémica ^(es) f