predikativ
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av predikativ | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | predikativ | predikativet | predikativ | predikativen |
| Genitiv | predikativs | predikativets | predikativs | predikativens |
predikativ
- uttal: /predɪkatiːv/
- (grammatik) primär satsdel, som (i typfallet) beskriver och kongruerar med subjektet (subjektiv predikativ) eller det direkta objektet (objektiv predikativ)
- I satsen "bilen är prisvärd" så är "prisvärd" ett subjektivt predikativ.
- I satsen "man ansåg bilen vara prisvärd" så är "prisvärd" ett objektivt predikativ.
Hyponymer [redigera]
Adjektiv [redigera]
| Böjningar av predikativ | Positiv | |
|---|---|---|
| Attributivt | ||
| Obestämd singular |
Utrum | predikativ |
| Neutrum | predikativt | |
| Bestämd singular |
Maskulinum | – |
| Alla | predikativa | |
| Plural | predikativa | |
| Predikativt | ||
| Singular | Utrum | predikativ |
| Neutrum | predikativt | |
| Plural | predikativa | |
| Kompareras inte. | ||
- (grammatik) som fungerar som predikativ
- I satsen "bilen är snyggast" så är "snyggast" ett predikativt superlativ.
