röka

Svenska

Verb

Böjningar av röka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	röka	rökas
Presens	röker	röks, rökes
Preteritum	rökte	röktes
Supinum	rökt	rökts
Imperativ	rök	–
Particip
Presens	rökande, rökandes
Perfekt	rökt

röka

• uttal: /ˈrøːˌka/

1. utsätta matvara eller liknande för rök för att konservera eller tillsätta smak, särskilt fisk och kött, vanligt i perfekt particip rökt lax, rökt korv, basturökt

   Här på landet röker vi vår egen fisk.

2. försöka förgifta eller tvinga ut någon eller någonting (ur något) med hjälp av rök; röka ut; även i överförd betydelse om att indirekt tvinga fram eller ut någon eller någonting

   Fienden hade omringat huset och försökte röka ut dem genom att tända eld på bottenvåningen.

3. inhalera röken från ett brinnande material i syfte att uppta någon form av drog som nikotin eller olika former av narkotika, vanligen med hjälp av cigarett eller pipa; röka en pipa i syfte att göra den behagligare att röka ur i framtiden: röka in; (slang) tillsammans med på om att röka cannabis

   Nu förtiden måste man alltid röka utomhus när man går på krogen.

   Hon sitter på balkongen och röker på.

Etymologi

utsätta matvara för rök

Sen äldre fornsvenska rökia "komma att ryka", till ryka "avge rök" och rök.

försöka förgifta eller tvinga ut någon

Som 1. (utsätta matvara för rök)

inhalera rök

Som 1. (utsätta matvara för rök)

Hyponymer

• feströka
• smygröka
• tjuvröka

Grammatik

I sydsvensk dialekt förekommer även böjningen rökar, rökade, rökat, dock endast i vardaglig och ledig stil.

Fraser

• röka fredspipa - sluta fred eller bli sams med någon, av välkänd sedvänja bland nordamerikanska indianer
• röka in
• röka på
• röka ut

Besläktade ord

• ryka
• rykande
• rök
• rökande
• rökare
• rökeri
• rökelse
• rökig
• rökighet
• rökt
• rökning

Översättningar

utsätta matvara för rök  

danska: ryge (da) engelska: smoke (en) franska: fumer (fr) finska: polttaa (fi) italienska: fumare (it) kinesiska: 吸 (zh) (xī)

jiddisch: רײכערן (yi) (reykhern) latin: fumare (la) nederländska: roken (nl) spanska: fumar (es) ryska: курить (ru) (kurit') tyska: räuchern (de)

inhalera rök  

danska: ryge (da) engelska: smoke (en)

japanska: 吸う (ja) (すう (ja), suu (ja)) tyska: ausräuchern (de)

röka ut  

japanska: 燻り出す (ja) (いぶりだす (ja), iburidasu)

tyska: rauchen (de)

Substantiv

Böjningar av röka	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	röka	rökat
Genitiv	rökas	rökats

röka

• uttal: /ˈrøːˌka/

1. om material som används för att röka i syfte att inta någon form av drog som nikotin eller narkotika (särskilt cannabis)

   Jag kilar ner till kiosken och köper lite röka.

Översättningar

• engelska: smoke ^(en)