rekord

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rekord  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rekord rekordet rekord rekorden
Genitiv rekords rekordets rekords rekordens

rekord n

  1. det extremaste resultat eller värde för en viss bedrift, särskilt i tävlingssammanhang
    Rekordet i längdhopp är svårslaget.
    Hon slog sitt gamla rekord med hela sju sekunder.
    Nya värmerekord väntas under den kommande månaden, med extrem hetta och luftfuktighet.
    Sammansättningar: bottenrekord, Europarekord, publikrekord, rekordfart, rekordförsök, rekordhelg, rekordhög, rekordlång, rekordsnabb, rekordstor, rekordtjock, rekordtunn, rekordvarm, rekordvecka, rekordvärme, rekordår, världsrekord, värmerekord
    Fraser: sätta rekord

Översättningar[redigera]