resignera

Svenska

Verb

Böjningar av resignera	Aktiv	Passiv
Infinitiv	resignera	resigneras
Presens	resignerar	resigneras
Preteritum	resignerade	resignerades
Supinum	resignerat	resignerats
Imperativ	resignera	–
Particip
Presens	resignerande, resignerandes
Perfekt	resignerad

resignera

• uttal: /resɪŋˈneːra/

1. underkasta sig sitt öde; motvilligt acceptera; ge upp; finna sig i

   1911: Nordisk familjebok:

   Alltför lätt resignera de under fattigdom och elände, och alltför ofta sakna de kraft att rycka upp sig ur iråkade olyckor, vare sig dessa äro själfförvållade eller icke.

Etymologi

I svenskan sedan 1537 i betydelsen "av­säga sig", "säga upp sig" (jämför även engelska resign). I nuvarande betydelse från 1702. Från latin re­signare, "bryta sigill", "upphäva", "göra ogiltig", av re- och signare (varav signera).

Besläktade ord

• resignerad
• resignerande
• resignering
• resignation

Översättningar

• engelska: resign ^(en), submit ^(en), give up ^(en)