revben

Svenska

Substantiv

Böjningar av revben	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	revben	revbenet	revben	revbenen
Genitiv	revbens	revbenets	revbens	revbenens

revben

1. krökt skelettben som i par utgår från ryggraden och tillsammans utgör bröstkorgen

Etymologi

Första ledet, rev (numera sällan självständigt), kommer från fornsvenska rif, "revben", från urgermanska *rebja, varav även engelska rib och tyska Rippe (via medellågtyskan kommer också svenska ribba). Ytterst från urindoeuropeiska *h₁rebʰ-, ursprungligen troligen "att täcka", varav även grekiska ἐρέφω, "lägger tak", och ryska ребро, "revben".

Sammansättningar

• revbensspjäll

Översättningar

  

engelska: rib (en) franska: côte (fr) polska: żebro (pl) n

ryska: ребро (ru) tyska: Rippe (de)