riddare

Svenska

Substantiv

Böjningar av riddare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	riddare	riddaren, vard. riddarn	riddare	riddarna
Genitiv	riddares	riddarens, vard. riddarns	riddares	riddarnas
Som förled i sammansättningar används riddar-.
Not: riddar används som kortare form framför namn, jämför med kejsare

riddare u

1. krigare, framför allt från medeltiden
2. medlem av riddarklassen, en klass enligt Sveriges riddarhusordning

Synonymer: riddersman

Översättningar

medeltida krigare

• belarusiska: рыцар m, віцязь m, багатыр m, лыцар m
• bokmål: ridder ^(no) m
• danska: ridder ^(da) u
• engelska: knight ^(en)
• esperanto: kavaliro
• estniska: rüütel ^(et)
• finska: ritari ^(fi)
• franska: chevalier ^(fr)
• frisiska: ridder u
• isländska: riddari ^(is) m
• italienska: cavaliere ^(it) m
• japanska: 騎士 ^(ja) (きし, kishi), ナイト ^(ja) (naito)
• nederländska: ridder ^(nl)
• nynorska: riddar m
• portugisiska: cavaleiro ^(pt) m
• ryska: рыцарь ^(ru) m, витязь ^(ru) m, богатырь ^(ru) m
• slovakiska: rytier m
• spanska: caballero ^(es) m
• tjeckiska: rytíř ^(cs) m
• tyska: Ritter ^(de) m
• ukrainska: лицар m, рицар m, витязь m, богатир ^(uk) m
• ungerska: lovag ^(hu)