ring

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Ring.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ring ringen ringar ringarna
Genitiv rings ringens ringars ringarnas

ring

  1. smycke som bärs kring ett finger
  2. något som är cirkelformat
  3. (matematik) en abelsk grupp (M,+) utrustad med en ytterligare binär operation: 'multiplikation' som både uppfyller den associativa lagen och att den post- samt predistribuerar över '+'
    Mängden av reellvärda, kontinuerliga funktioner på ett intervall [a,b] är en ring under vanlig addition och multiplikation av funktioner.
  4. arena där boxningsmatcher avgörs
  5. årskurs i gymnasiet
    1918 Nordisk familjebok Den anställes årligen mellan 10 april och 21 juni med de lärjungar i gymnasiets fjärde ring, vilka anmält sig till undergående af examen.
  6. grupp av människor, oftast förenade genom obskyr aktivitet

Sammansättningar[redigera]

smycke
något cirkelformat
arena
grupp av människor

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

ring

  1. böjningsform av ringa

Adjektiv[redigera]

Böjningar av ring  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ring
Neutrum ringt
Bestämd
singular
Maskulinum ringe ringare ringaste
Alla ringa ringaste
Plural ringa ringaste
Predikativt
Singular Utrum ring
Neutrum ringt ringare ringast
Plural ringa
 
Adverbavledning ringt
Böjningar av ring  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ring
Neutrum ringt
Bestämd
singular
Maskulinum ringe ringre ringste
Alla ringa ringsta
Plural ringa ringsta
Predikativt
Singular Utrum ring
Neutrum ringt ringre ringst
Plural ringa
 
Adverbavledning ringt
Not:

ålderdomlig böjning

Böjningar av ring  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum ring
Neutrum ringt
Bestämd
singular
Maskulinum ringe ringer ringeste
Alla ringa ringesta
Plural ringa ringesta
Predikativt
Singular Utrum ring
Neutrum ringt ringer ringest
Plural ringa
 
Adverbavledning ringt
Not:

mycket ålderdomlig böjning

ring

  1. ålderdomlig variant av ringa
    Jag hade inte den ringaste aning om det.
    Han behandlar mig med respekt fast jag är ringast i hans närhet.
    Användning: I nutida svenska används uteslutande den oböjliga varianten ringa.

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ring ringen ringer ringene
Genitiv rings ringens ringers ringenes

ring m

  1. ring, ett smycke att bära på fingret
    Etymologi: Av fornnordiska hringr, av urgermanska *hringaz.
    Sammansättningar: giftering, jernring, målring, nesering, rockering, årring, ørering

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
Nominativ ring rings
Genitiv ring's rings'

ring

  1. ring, ett smycke att bära på fingret
  2. (matematik) ring, en speciell algebraisk struktur

Verb[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens ring rings ring
Preteritum rang
Perfektparticip rung
Presensparticip ringing

ring

  1. ringa (om ljud)
  2. ringa (om telefoner)

Synonymer[redigera]

om telefoner

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ring  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ring ringen ringar ringane

ring m

  1. ring, ett smycke att bära på fingret
    Etymologi: Av fornnordiska hringr, av urgermanska *hringaz.
    Sammansättningar: altarring, broderring, forsøksring, giftering, gummiring, leikarring, rockering, spionring, årring, øyrering

Verb[redigera]

ring

  1. böjningsform av ringe
  2. böjningsform av ringje