rucka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av rucka  Aktiv Passiv
Infinitiv rucka ruckas
Presens ruckar ruckas
Preteritum ruckade ruckades
Supinum ruckat ruckats
Imperativ rucka
Particip
Presens ruckande, ruckandes
Perfekt ruckad

rucka

  1. flytta något litet från dess ursprungliga plats; särskilt röra fram och tillbaka
    Synonymer: rubba, vicka, vackla
    Vanliga konstruktioner: ruckangt
  2. (bildligt) bringa ur normalt tillstånd; ändra på normalt förhållande eller fastställd ordning
    Synonymer: rubba, ändra
    Det händer saker i ens liv då och då som liksom ruckar bilden av tillvaron.
    Vanliga konstruktioner: ruckangt
    Fraser: (konkreta) ruckaprinciperna
  3. (om ur) reglera eller inställa för riktig gång
    Synonymer: justera
    Vanliga konstruktioner: rucka ngt
    Fraser: (konkreta) rucka en klocka

Översättningar[redigera]