ruelse

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ruelse  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ ruelse ruelsen
Genitiv ruelses ruelsens

ruelse

  1. (något ålderdomligt) samvetskval; djup ånger; förkrosselse
    Jag känner ruelse över gårdagens incident.
    Sammansättningar: ruelsefull, ruelsefylld