ruelse
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av ruelse | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | ruelse | ruelsen |
| Genitiv | ruelses | ruelsens |
ruelse
- (något ålderdomligt) samvetskval; djup ånger; förkrosselse
- Jag känner ruelse över gårdagens incident.
- Sammansättningar: ruelsefull, ruelsefylld
