rupture
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Engelska
[redigera] Substantiv
rupture
- processen eller instansen att brista; bristning
- (patologi) bråck (särskilt i ljumsken eller inälvorna)
[redigera] Synonymer
- bråck
[redigera] Verb
| Böjningar av rupture | Singular | Plural | |
|---|---|---|---|
| 1-2:a pers. | 3:e pers. | ||
| Presens | rupture | ruptures | rupture |
| Preteritum | ◀ | ruptured | ▶ |
| Perfektparticip | ◀ | ruptured | ▶ |
| Presensparticip | ◀ | rupturing | ▶ |
rupture
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Synonymer
- bryta
- brista