rygg

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rygg  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rygg ryggen ryggar ryggarna
Genitiv ryggs ryggens ryggars ryggarnas

rygg

  1. bakre del av vanligtvis kropp, men även om vissa föremål
    Hon kliade honom på ryggen.
    Jag tror jag skall måla ryggen på stolen grå.
    Synonymer: rigg (orsamål)
  2. ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg

Sammansättningar[redigera]

bakre del

Fraser[redigera]

bakre del

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

rygg u

  1. rygg

Grammatik[redigera]

en rygg ryggen rygger ryggene