rygg

Svenska

Substantiv

Böjningar av rygg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rygg	ryggen	ryggar	ryggarna
Genitiv	ryggs	ryggens	ryggars	ryggarnas

rygg

1. bakre del av vanligtvis kropp, men även om vissa föremål

   Hon kliade honom på ryggen.

   Jag tror jag skall måla ryggen på stolen grå.

   Synonymer: rigg (orsamål)

2. ås, bergskam, krön, vanligen i form av bergsrygg

Sammansättningar

bakre del

• handrygg
• stolsrygg
• ryggvärk
• ryggrad

Fraser

bakre del

• ge råg i ryggen
• ha råg i ryggen

Översättningar

bakre del  

bokmål: rygg (no) bretonska: kein (br) m engelska: back (en) esperanto: dorso (eo) franska: dos (fr) m italienska: schiena (it) f

latin: dorsum (la) n portugisiska: costas (pt), dorso (pt) romani: dumo (rom) spanska: espalda (es) f tyska: Rücken (de) m

bergskam  

engelska: ridge (en)

Se även

• rygga

Bokmål

Substantiv

rygg u

1. rygg

Grammatik

en rygg ryggen rygger ryggene