seger

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av seger  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ seger segern segrar segrarna
Genitiv segers segerns segrars segrarnas

seger

  1. vinst över en motståndare
    Etymologi: Av fornsvenska sigher, segher, sægher, seygher, av fornnordiska sigr, av urgermanska *segaz. Av indoeuropeiska *ségʰos ~ ségʰes- ("kontroll, makt").[1] Besläktat med sanskrit सहस् (sáhas, "kraft, makt, seger").
    Synonymer: viktoria, triumf
    Antonymer: förlust, nederlag
    Besläktade ord: segra
    Sammansättningar: segerdag, segerherre, segerhuva, segerrik, segerstolt, segertåg, segervilja, segerviss, segeryra, valseger

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Don Ringe (2006): From Proto-Indo-European to Proto-Germanic, Oxford University Press.