sitta

Se även Sitta.

Svenska

Verb

Böjningar av sitta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	sitta	sittas
Presens	sitter	sitts
Preteritum	satt	satts
Supinum	suttit	suttits
Imperativ	sitt	–
Particip
Presens	sittande, sittandes
Perfekt	sutten

sitta

1. befinna sig i vilande läge på bakdelen, och med överkroppen vertikal

   sitta till bords

   sitta vid makten, rodret, årorna

   sitta (lutad) över sina böcker

   Vanliga konstruktioner: sitta still, sitta vaken, sitta uppe

2. (genom konjunktiv) i sittandes ställning

   När vi satt och åt ringde telefonen.

3. (om saker) vara placerad (på en viss plats); befinna sig

   Vanliga konstruktioner: sitta fast, sitta kvar, sitta hemma, sitta inne

   Om ögonen sutte bak skulle håret vara i vägen.

4. passa, ha rätt storlek

   Den här kjolen sitter inte som den ska.

5. leva eller befinna sig i ett visst tillstånd

   Vanliga konstruktioner: sitta i goda dagar, sitta bann, sitta väl, sitta trångt

6. ha säte (och stämma) i en beslutande församling; inneha en befattning

   Han sitter i riksdagen.

   sitta på riddarhuset

sitta med

1. förfoga över vissa kort; ha goda eller dåliga möjligheter att göra sig gällande i ett spel

   Oj han måste sitta med mycket bättre kort än mig; han sitter nog med trumf på hand.

Besläktade ord

• sittning

Fraser

• sitta av
• sitta i samma båt
• sitta luffare
• sitta med armarna i kors/sitta med händerna i kors
• sitta på (något), t.ex. stor rikedom
• sätta sig till rätta
• sitta till dricks
• sitta till häst
• sitta till vins
• sitta ut
• sitta vak
• sitta vakt

Översättningar

befinna sig i vilande läge på bakdelen, rumpan  

engelska: sit (en) franska: être assis (fr) (egentligen "att ha satt sig", "att vara sutten") italienska: sedere (it) japanska: 座る (ja) (すわる (ja), suwaru (ja))

nederländska: zitten (nl) tjeckiska: sedět (cs) tyska: sitzen (de)

Se även

• sätta