sitta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Sitta.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av sitta  Aktiv Passiv
Infinitiv sitta sittas
Presens sitter sitts
Preteritum satt satts
Supinum suttit suttits
Imperativ sitt
Particip
Presens sittande, sittandes
Perfekt sutten

sitta

  1. befinna sig i vilande läge på bakdelen, och med överkroppen vertikal
    1935: Bröllop på Ekered, Agnes von Krusenstjerna:
    Skulle händerna ett ögonblick slappna i sitt grepp om den, kunde den ju glida av henne, och där sutte hon naken.
    sitta vid makten, rodret, årorna
    sitta (lutad) över sina böcker
  2. (genom konjunktiv) i sittandes ställning
    När vi satt och åt ringde telefonen.
  3. (om saker) vara placerad (på en viss plats); befinna sig
    Vanliga konstruktioner: sitta hemma
    Om ögonen sutte bak skulle håret vara i vägen.
  4. passa, ha rätt storlek
    Den här kjolen sitter inte som den ska.
  5. leva eller befinna sig i ett visst tillstånd
    Vanliga konstruktioner: sitta bra, sitta bann, sitta i goda dagar, sitta still, sitta väl, sitta trångt, sitta vackert, sitta vaken
  6. ha säte (och stämma) i en beslutande församling; inneha en befattning
    Han sitter i riksdagen.
    sitta på riddarhuset
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  
Sammansättningar: kvarsittare, översittare
Besläktade ord: sittning
Grammatik: I äldre text förekommer även supinumformen setat som alternativ till suttit, och konjunktivformen sutte.
Se även: sätta

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]