självsvåld

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av självsvåld  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ självsvåld självsvåldet
Genitiv självsvålds självsvåldets

självsvåld

  1. brist på ordning och självdisciplin, okynne
    Hennes självsvåld uttryckte sig i att hon spottade ut tuggummit på golvet.
    1927: Regnbågens dal, Lucy Maud Montgomery:
    Det är inte heller egentligen prästgårdsbarnen, som jag vill åt, utan den där främmande flickungen, som jag tror sätter i dem en hel del självsvåld och odygd, sade fröken Cornelia, som aldrig ville fälla ett orättvist omdöme.
    Besläktade ord: självsvåldig
    Se även tesaurus: Själviskhet, Oförskämdhet, Oförvägenhet, Känsla, Frihet, Upplösning, Vilja, Oförstånd

Översättningar[redigera]