skrota

Svenska

Verb

skrota

• uttal: /'skroːˌta/

1. göra av med genom att omvandla något till skrot

   Hon ska skrota sin gamla bil imorgon.

2. kassera

   Kongressen skrotade det gamla partiprogrammet.

3. fördriva tid utan ett bestämt mål

   Det blir alltid till att gå hemma och skrota när man är förkyld.

4. (ålderdomligt, sjöterm) småningom ändra vindriktning

   Den styva brisen skrotade sig långsamt åt sydväst.

Etymologi

1. Sedan 1907 av skrot.
2. Samma som 1. Överförd betydelse.
3. Sedan 1914 av 1.
4. Sedan 1873 av tyska schroten "förflytta; baxa (sig)" av skrot.

Synonymer

fördriva tid

• drälla
• skräpa

Översättningar

göra av med

• engelska: scrap ^(en)

fördriva tid

• engelska: potter ^(en)/putter ^(en)