skruv

Svenska

Substantiv

Böjningar av skruv	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skruv	skruven	skruvar	skruvarna
Genitiv	skruvs	skruvens	skruvars	skruvarnas

skruv

1. (teknik) gängad liten metallstav, en ände vanligen spetsig och den andra försedd med någon form av förtjockning, benämnd huvud.
2. en boll sparkad eller utslagen på sådant sätt att den roterar och vrider sig i luften

Hyponymer

metallstav

• gipsskruv
• maskinskruv
• spårskruv
• stjärnskruv
• träskruv

Besläktade ord

• skruva

Sammansättningar

• evighetsskruv
• korkskruv
• skruvdragare
• skruvhuvud
• skruvmejsel
• stämskruv

Fraser

• ha en skruv lös
• ta skruv

Översättningar

metallstav  

bokmål: skrue (no) engelska: screw (en) finska: ruuvi (fi) franska: vis (fr) f

isländska skrúfur (is) m italienska: vite (it) f tyska: Schraube (de) f

boll  

finska: kierrepallo (fi)