skälva

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av skälva  Aktiv
Infinitiv skälva
Presens skälver
Preteritum skälvde, skalv
Supinum skälvt
Imperativ skälv
Particip
Presens skälvande, skälvandes
Perfekt

skälva

  1. skaka häftigt: med tämligen hög men vanligtvis fullt synbar frekvens upprepade gånger förflyttas mellan två ändlägen
    Synonymer: darra, dallra
    Jag grät så att hela kroppen skälvde.
    1917: Bibeln:
    Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade.
    Fraser: (konkreta:) skälva av fasa/rädsla/ångest/etc; skälva av lycka/lust/åtrå/etc; skälvarösten
    Besläktade ord: skalv, skalvande, skälvning
    Homofoner: själva

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av skälva  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skälva skälvan skälvor skälvorna
Genitiv skälvas skälvans skälvors skälvornas

skälva

  1. tillståndet att skälva; anfall av darrningar
  2. (bildligt) häftig skräck som får en att skälva
    Synonymer: frossa
    Fraser: få stora skälvan, gripas av stora skälvan

Översättningar[redigera]