sluka
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av sluka | Aktiv | Passiv | ||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | sluka | slukas | ||
| Presens | slukar | slukas | ||
| Preteritum | slukade | slukades | ||
| Supinum | slukat | slukats | ||
| Imperativ | sluka | – | ||
| Particip | ||||
| Presens | slukande, slukandes | |||
| Perfekt | slukad | |||
|
||||
| Böjningar av sluka | Aktiv | Passiv | ||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | sluka | slukas | ||
| Presens | sluker | sluks, slukes | ||
| Preteritum | slök | slöks | ||
| Supinum | slukit | slukits | ||
| Imperativ | sluk | – | ||
| Particip | ||||
| Presens | slukande, slukandes | |||
| Perfekt | sluken | |||
|
||||
sluka
- svälja något stort, ofta i princip utan att tugga
- Hunden slukade hela köttbiten i ett nafs.
- Sammansättningar: uppsluka
