sluta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av sluta 1.-5. | Aktiv | Passiv | ||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | sluta | slutas | ||
| Presens | slutar | slutas | ||
| Preteritum | slutade | slutades | ||
| Supinum | slutat | slutats | ||
| Imperativ | sluta | – | ||
| Particip | ||||
| Presens | slutande, slutandes | |||
| Perfekt | (slutad) | |||
|
||||
| Böjningar av sluta 6.-9. | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | sluta | slutas |
| Presens | sluter | sluts, slutes |
| Preteritum | slöt | slöts |
| Supinum | slutit | slutits |
| Imperativ | slut | – |
| Particip | ||
| Presens | slutande, slutandes | |
| Perfekt | sluten | |
sluta
- upphöra, få ett slut
- Programmet slutar klockan åtta.
- upphöra med handling som utförs just nu
- Men kan du sluta skrika?
- upphöra med en vana
- Det är svårt att sluta röka.
- lämna en (regelbundet utförd) verksamhet som till exempel skola eller anställning
- få som slutligt resultat i en tävling
- Laget slutade på andra plats i ligan.
- stänga (om en dörr, lucka eller liknande)
- förbinda ändarna på en kurva så att kurvan inte längre har början eller slut
- stadfästa en överenskommelse
- En pakt slöts mellan deltagarna.
- (reflexivt: sluta sig) dra sig tillbaka från socialt liv; bli mer inåtvänd
[redigera] Etymologi
Fornsvenska slūta, från medellågtyska slûten, från urgermanska *slut-, "att stänga" (varav även tyska schliessen; jämför även substantivet slut), från urindoeuropeiska *(s)klau-, varav även latin claudere, "att tillsluta" (jämför exkludera, kloster, sluss, engelska close), clavis, "nyckel" (jämför klaviatur), grekiska κλείς, "nyckel", ryska ключ, "nyckel".
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Fraser
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
upphöra
stadfästa
|
