spricka
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av spricka | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | spricka |
| Presens | spricker |
| Preteritum | sprack |
| Supinum | spruckit |
| Imperativ | sprick |
| Particip | |
| Presens | sprickande, sprickandes |
| Perfekt | sprucken |
spricka (intransitivt)
- (om hårt och ofta sprött material) rämna, brytas sönder och bilda långsmal öppning
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Översättningar
[redigera] Substantiv
| Böjningar av spricka | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | spricka | sprickan | sprickor | sprickorna |
| Genitiv | sprickas | sprickans | sprickors | sprickornas |
spricka u
- långsmal delning bildad av påfrestning på hårt och ofta sprött material
