stämning
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av stämning | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | stämning | stämningen | stämningar | stämningarna |
| Genitiv | stämnings | stämningens | stämningars | stämningarnas |
stämning
- känsloläge
- åtgärd som utförs på ett instrument för att en musiker ska kunna spela rent på det
- det att stämma någon för att ha begått brott
