stör

Se även stór, stor och stør.

Svenska

Substantiv

Böjningar av stör	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stör	stören	störar	störarna
Genitiv	störs	störens	störars	störarnas

stör

1. trästång

   Synonymer: stake, stång

2. fiskart (Acipenser sturio), individ av arten stör

Etymologi

Från fornsvenskans stør av forngutniska staur, av germanska *staura-, av grekiska σταυρός (stauros) (”påle”, ”stake”) varav även latinets restaurare (varav franska restaurer se restaurang) även besläktat med sanskrit sthavirá (”grov”, ”stor”) och sthavará (”stående”, ”fast”) i avljudsförhållande till fornhögtyska stiura (”stav”, ”roder”) (se även styre, styra) och germanska *stūra- (”styv” och ”stor”) (se även stura, Sture, stursk, stor, stöd och stör (2)), från roten *sta- (se även stå och latin sto).

Besläktade ord

• restaurang
• restaurera
• styre

Verb

stör

1. böjningsform av störa