statsmakt

Svenska

Substantiv

Böjningar av statsmakt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	statsmakt	statsmakten	statsmakter	statsmakterna
Genitiv	statsmakts	statsmaktens	statsmakters	statsmakternas

statsmakt

1. den makt som staten har totalt sett
2. (statsrätt) de statsorgan som statsmakten fördelas på enligt maktfördelningsläran (en statsrättslig teori av Montesquieu). Vanligtvis sker fördelningen mellan dömande makt, lagstiftande makt och verkställande makt.

   Diverse: När ordet föregås av ett ordningstal brukar första statsmakten syfta på regeringen och andra statsmakten på riksdagen.

   Se även: tredje statsmakten

Översättningar

den makt som staten har totalt sett

• tyska: Staatsmacht ^(de) f, Staatsgewalt ^(de) f

de statsorgan som statsmakten fördelas på

• tyska: Gewalten ^(de) f pl : Legislative ^(de) f, Exekutive ^(de) f, Jurisdiktion ^(de) f