stjäla

Svenska

Verb

Böjningar av stjäla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	stjäla	stjälas
Presens	stjäl	stjäls, stjäles
Preteritum	stal	stals
Supinum	stulit	stulits
Imperativ	stjäl	–
Particip
Presens	stjälande, stjälandes
Perfekt	stulen

stjäla

• uttal: /ˈɧɛːˌlɑ/

1. (lag och rätt) olovligen och olagligen ta eller tillskansa sig annans egendom

   2000:Jan Hansson Svenska Dagbladet - Huvudpersonen i boken är oskyldigt dömd för att ha stulit ett par gamla svettiga basketskor.

Synonymer

stjäla

förskingra försnilla knycka norpa

nalla organisera palla plundra

roffa råna schocksa snatta

sno ta tjuva/tjyva tjåla

Besläktade ord

• bestjäla

Översättningar

Översättningar  

arabiska: اِخْتَلَسَ (ar), اِسْتَلَبَ (ar), تَسَرَّقَ (ar), خالَسَ (ar), خَلَسَ (ar), سَرَقَ (ar), سَلَبَ (ar) bokmål: stjele (no) danska: stjæle (da) engelska: steal (en) finska: varastaa (fi) franska: voler (fr)

italienska: rubare (it) polska: kraść (pl) japanska: 盗む (ja) portugisiska: roubar (pt) spanska: robar (es) turkiska: (bir şeyi) çalmak (tr) tyska: stehlen (de)