stork

Svenska

Substantiv

Böjningar av stork	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stork	storken	storkar	storkarna
Genitiv	storks	storkens	storkars	storkarnas

stork u

1. fågel ur familjen storkfåglar

   Etymologi: Av fornsvenska storker, besläktat med fornhögtyska storah, fornengelska storc, av urgermanska *sturka-, av den indoeuropeiska språkstammen *str̥gos, eventuellt en avledning av: *ster- ("stel"), alternativt besläktat med stark; antagligen namngiven för sin typiska gång.

   Sammansättningar: storkbo, storkpar, storknäbb

Översättningar

fågel

• adygeiska: бгъэкӏэхь (bġăč̣̍ăḥ), къэрэу (qărăw)
• albanska: lejleku
• belarusiska: бусел ^(be) m
• bokmål: stork ^(no)
• bosniska: roda f
• bulgariska: щъркел
• danska: stork ^(da) u
• engelska: stork ^(en)
• estniska: toonekurg ^(et)
• finska: haikara ^(fi)
• franska: cigogne ^(fr) f
• frisiska: earrebarre ^(fy), eibert ^(fy)
• färöiska: storkur ^(fo)
• grekiska: πελαργός ^(el) m
• isländska: storkur ^(is)
• italienska: cicogna ^(it)
• japanska: 鸛 ^(ja) (コウノトリ, kounotori)
• kroatiska: roda ^(hr) f
• lettiska: stārķis
• litauiska: gandras ^(lt)
• makedonska: штрк m (štrk)
• nederländska: stork ^(nl), ooievaar ^(nl) m
• polska: bocian ^(pl) m
• portugisiska: cegonha ^(pt) f
• rumänska: barză ^(ro) f
• ryska: аист ^(ru) m
• slovakiska: bocian ^(sk) m
• slovenska: štorklja ^(sl) f
• spanska: cigüeña ^(es)
• tjeckiska: čáp ^(cs) m
• tyska: Storch ^(de) m
• ukrainska: лелека f
• ungerska: gólya ^(hu)

Danska

Substantiv

stork u

1. stork

Engelska

Substantiv

Böjningar av stork	Singular	Plural
Nominativ	stork	storks
Genitiv	stork's	storks'

stork

1. stork