stork

Svenska

Substantiv

Böjningar av stork	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stork	storken	storkar	storkarna
Genitiv	storks	storkens	storkars	storkarnas

stork u

1. fågel ur familjen storkfåglar

Etymologi

fornsvenska: storker, fornhögtyska: storah, fornengelska: storc, från forngermanska: *sturka-, från den indoeuropeiska språkstammen: *str̥gos, eventuellt en avledning av: *ster- = stel, alternativt besläktat med stark; antagligen namngiven för sin typiska gång.

Sammansättningar

• storkbo
• storkpar
• storknäbb

Översättningar

fågel  

bokmål:stork (no) engelska: stork (en) finska: haikara (fi) ryska: аист (ru) spanska: cigüeña (es) vitryska:бусел (be) m bulgariska:щъркел (bg) ungerska:gólya (hu) grekiska:πελαργός (el) m danska:stork (da) isländska:storkur (is) italienska:cicogna (it) litauiska:gandras (lt) tyska:Storch (de) m nederländska:stork (nl)

polska:bocian (pl) m portugisiska:cegonha (pt) f rumänska:barză (ro) slovakiska:bocian (sk) franska:cigogne (fr) f tjeckiska:čáp (cs) albanska: sq|lejleku bosniska: roda (bs) f kroatiska: roda (hr) f estniska: toonekurg (et) färöiska: storkur (fo) lettiska: stārķis (lv) makedonska: штрк (mk) m (štrk) slovenska: štorklja (sl) f

Engelska

Substantiv

Böjningar av stork	Singular	Plural
Nominativ	stork	storks
Genitiv	stork's	storks'

stork

1. stork