sund

Svenska

Substantiv

Böjningar av sund	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sund	sundet	sund	sunden
Genitiv	sunds	sundets	sunds	sundens

sund n

1. smalt vattenområde

   1912: Fiskare, Ludvig Nordström:

   Folk vaknade då i hamn. En båt gled öfver sundets hvita vattenspegel mellan stränderna, satte kurs utåt och försvann om uddarna.

   1918: Flora och Bellona, Erik Axel Karlfeldt:

   Och månen drev upp genom skyarnas sund / sin glänsande vårgaleja.

   Etymologi: Runsvenska sund, liksom forndanska sund (danska sund), fornvästnordiska sund (norska sund), fornengelska sund (från vilket engelska sound delvis stammar), högst troligen från samma etymologiska källa som fornengelska och fornvästnordiska sund, "simning". Jämför svenska verbet sunda.

Översättningar

vattenområde  

engelska: sound (en), strait (en) finska: salmi (fi) franska: détroit (fr) m

polska: cieśnina (pl) f spanska: estrecho (es) m tyska: Meerenge (de) f, Straße (de) f, Sund (de) m

Adjektiv

Böjningar av sund		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	sund	▲
	Neutrum	sunt	▲
Bestämd singular	Maskulinum	sunde	sundare	sundaste
	Alla	sunda	▼	sundaste
Plural		sunda	▼	sundaste
		Predikativt
Singular	Utrum	sund	▲	▲
	Neutrum	sunt	sundare	sundast
Plural		sunda	▼	▼
Adverbavledning		sunt

sund

1. hälsosam

   Hon har alltid levt ett sunt liv.

2. klok; vettig

   Det var ett sunt beslut att inte köpa bostad i det här marknadsläget.

Översättningar

hälsosam  

bokmål: sunn (no) engelska: healthy (en), sound (en) franska: sain (fr)

spanska: sano (es) tyska: gesund (de)

vettig  

engelska: sound (en), sane (en) franska: sensé (fr)

spanska: sensato (es) tyska: gesund (de)

Isländska

Substantiv

Böjningar av sund	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sund	sundið	sund	sundin
Ackusativ	sund	sundið	sund	sundin
Dativ	sundi	sundinu	sundum	sundunum
Genitiv	sunds	sundsins	sunda	sundanna

sund

1. sund