hämnd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hämnd  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ hämnd hämnden
Genitiv hämnds hämndens

hämnd

  1. gärning som vanligen syftar till att förstöra för någon annan som tidigare förstört för en själv; uppstår vanligen från ett känslomässigt och starkt begär
    1905 (6 jun): Fjällkonungens dotter (Västergötlands Annonsblad), Sigvald Götsson:
    Hon kväfde den försonliga känsla som ville arbeta sig fram i hennes bröst för att gifva hatet och hämnden åter plats.
    Terroristen påståd att attentatet var en hämnd för alla hans döda vänner.
    Jämför: repressalie, revansch, upprättelse, vedergällning
    Besläktade ord: hämnas
    Fraser: hämnden är ljuv
    Sammansättningar: blodshämnd, hämndaktion, hämndbegär, hämndgirig, hämndkänsla, hämndlysten, hämndlystnad
    Etymologi: Av fornsvenska hæmd.[1]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "hämd"