svek

Svenska

Substantiv

Böjningar av svek	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	svek	sveket	svek	sveken
Genitiv	sveks	svekets	sveks	svekens

svek

• uttal: /sveːk/

1. handlingen att svika någon, att bryta ett förtroende; det att medvetet strunta i, försumma eller avfärda en person som man har någon form utav skyldighet eller löfte till

Besläktade ord

• besviken
• svika
• svikare

Sammansättningar

• svekfull

Översättningar

  

engelska: deceit (en), treachery (en)

tyska: Betrug (de) m, Täuschung (de) f