svika

Svenska

Verb

Böjningar av svika	Aktiv	Passiv
Infinitiv	svika	svikas
Presens	sviker	sviks, svikes
Preteritum	svek	sveks
Supinum	svikit	svikits
Imperativ	svik	–
Particip
Presens	svikande, svikandes
Perfekt	sviken

svika

• uttal: /ˈsvìːka/

1. bryta ett förtroende; inte hålla vad som lovats

   2008: Jag överlevde (Bokförlaget Inova), Mietek Grocher:

   Pappa hade svårt att förstå att hans vän kunde svika oss.

2. inte nå upp till vad som förväntats av en; bli en besvikelse

Besläktade ord

• besvikelse
• besviken
• svek
• svikare
• sviken

Översättningar

• engelska: let down ^(en), betray ^(en), fail ^(en), desert ^(en)
• franska: laisser tomber qq'un ^(fr)