synkope

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av synkope  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ synkope synkopen
Genitiv synkopes synkopens

synkope

  • uttal: /ˈsʏn.kɔp.ɛ/
  1. (lingvistik) bortfall av ljud i mitten av ett ord
    Kohyponymer: apokope

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]