tallrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av tallrik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tallrik	tallriken	tallrikar	tallrikarna
Genitiv	tallriks	tallrikens	tallrikars	tallrikarnas

tallrik

• uttal: /ˈtalrˌɪk/

1. liten, ofta cirkulär, platta varpå födoämnen kan läggas, exempelvis vid en måltid

   Skär löken och lägg den på en stor tallrik.

Etymologi

Av fornsvenska talerk, av medellågtyska tallorken (varav även danska tallerken), diminutiv (-ken) av tallôr, besläktat med tyska Teller, "tallrik", av italienska tagliere, "skärbräde", av tagliare, "att skära". Anledningen till att ordet inte slutat på -en är förväxlingen med bestämdhetssuffixet -en.

Översättningar

cirkulär platta varpå föda läggs  

bokmål: tallerken (no) m danska: tallerken (da) engelska: plate (en) franska: (att äta på) assiette (fr) f, (att servera på) plat (fr) m isländska: diskur (is) m

italienska: piatto (it) nederländska: bord (nl) n polska: talerz (pl) spanska: plato (es) m tyska: Teller (de) m