tallrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av tallrik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tallrik	tallriken	tallrikar	tallrikarna
Genitiv	tallriks	tallrikens	tallrikars	tallrikarnas

tallrik

• uttal: ˈtalrˌɪk

1. liten, ofta cirkulär, platta varpå födoämnen kan läggas, exempelvis vid en måltid

   Skär löken och lägg den på en stor tallrik.

   Sammansättningar: engångstallrik, förrättstallrik, mattallrik, papperstallrik, porslinstallrik, sopptallrik

Etymologi

Av fornsvenska talerk av medellågtyska tallorken (varav även danska tallerken), diminutiv (-ken) av tallôr, besläktat med tyska Teller ("tallrik"), av italienska tagliere ("skärbräde"), av tagliare ("att skära"). Anledningen till att ordet inte slutat på -en är förväxlingen med bestämdhetssuffixet -en.

Översättningar

cirkulär platta varpå föda läggs

• bokmål: tallerken ^(no) m, asjett m
• danska: tallerken ^(da)
• engelska: plate ^(en)
• estniska: taldrik ^(et)
• finska: lautanen ^(fi)
• franska: (att äta på) assiette ^(fr) f, (att servera på) plat ^(fr) m
• isländska: diskur ^(is) m
• italienska: piatto ^(it)
• japanska: 皿 ^(ja) (さら, sara)
• kroatiska: tanjur ^(hr) m
• nederländska: bord ^(nl) n
• nynorska: tallerken m
• polska: talerz ^(pl)
• ryska: тарелка ^(ru) f
• spanska: plato ^(es) m
• turkiska: tabak ^(tr)
• tyska: Teller ^(de) m