toffel
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av toffel 1 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | toffel | toffeln | tofflor | tofflorna |
| Genitiv | toffels | toffelns | tofflors | tofflornas |
| Böjningar av toffel 2-3 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | toffel | toffeln | tofflar | tofflarna |
| Genitiv | toffels | toffelns | tofflars | tofflarnas |
toffel
- en enklare sko, ofta utan hälkappa
- Varianter: toffla (dialektalt)
- toffelhjälte; person (vanligen man) som inte kan stå upp för sig själv, vanligen mot en kvinna
- Varianter: tofflare
- (vardagligt, nedsättande) person (oftast av manligt kön) som aldrig kan säga nej till sin partner
- Johannes kompisar tyckte att han var en toffel som tillbringade all sin tid med flickvännen i stället för att umgås med grabbarna.
- Varianter: tofflare
[redigera] Användning
- skodon
Formen "toffla" är ursprungligen en dialektal variant. Dock är det denna form som fått stå för pluralformen, då den rikssvenska pluralformen "tofflar" trängts undan.[1]
[redigera] Etymologi
Belagt i svenskan sedan 1525, via lågtyska från franska pantoufle (jämför pantoffel).
[redigera] Sammansättningar
- skodon
- person
