trappa
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av trappa | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | trappa | trappan | trappor | trapporna |
| Genitiv | trappas | trappans | trappors | trappornas |
trappa
- anordning utomhus, i byggnad eller större fordon bestående av flera steg i olika höjder efter varandra, avsett för att underlätta vertikal positionsförändring hos människor och andra djur
- Thomas gick upp för trappan till övervåningen.
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
[redigera] Verb
| Böjningar av trappa | Aktiv | Passiv | ||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | trappa | trappas | ||
| Presens | trappar | trappas | ||
| Preteritum | trappade | trappades | ||
| Supinum | trappat | trappats | ||
| Imperativ | trappa | – | ||
| Particip | ||||
| Presens | trappande, trappandes | |||
| Perfekt | (trappad) | |||
|
||||
trappa
- (endast med partikel) ändra nivå eller intensitet
- Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius - Kapten Gast blef en ansedd man, trappade åter upp på ärans stege, betalade gamla krogskulder och aktade sig väl att göra nya.
- (endast med partikel) förflytta sig efter hand
- 1924:I mästarens ärenden. 35 år som svensk baptistpredikant av John Wahlborg - En söndagskväll på vintern 1885 sågos grupper av allvarliga män och kvinnor trappa av in på den s. k. »Uglas gård» i Mariestad.
