tremulant

Svenska

Substantiv

Böjningar av tremulant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tremulant	tremulanten	tremulanter	tremulanterna
Genitiv	tremulants	tremulantens	tremulanters	tremulanternas

tremulant u

1. (musik) anordning som gör tonen i en orgel dallrande

   1854 (5 dec): Lyck-Riddarne. (Ur Oehlenschlägers Fortællinger.), Adam Oehlenschläger (översatt av B. Ö-n.):

   Frukta icke min dotter! ropade Alberto med en högtidlig orgelton, liknande den som låter höra sig när orgelnisten utdragit tremulanten.

   1918: Svensk musikhistoria, Tobias Norlind:

   Orgeln i Weckholm omfattade en manual och pedal, 12 register, tremulant och två bälgar.

2. (musik) (mindre brukligt) dallrande ton bildad med tremulant (i 1. betydelsen)

   1896 (23 jun): Megara-dansen (Arboga Tidning):

   Man kan ej utleta någon bestämd melodi; det är tremulanter och drillar och långa, utdragna, klagande toner.

3. (fonetik) språkljud bildat genom att en del av talapparaten dallrar

   Synonymer: vibrant

Etymologi: Substantivring av det medeltidslatinska tremulare (verb).

Besläktade ord: tremulera

Översättningar

musik: anordning

• bokmål: tremulant
• danska: tremulant u
• engelska: tremulant ^(en)

musik: dallrande ton

• engelska: tremulant ^(en)

fonetik: språkljud

• engelska: trill ^(en)
• esperanto: trilo ^(eo)
• finska: tremulantti ^(fi), täryäänne ^(fi)
• grekiska: πολυπαλλόμενο n (polypallómeno)
• indonesiska: konsonan getar
• isländska: sveifluhljóð n
• spanska: vibrante ^(es) f
• tyska: Vibrant ^(de) m