tröttkörd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av tröttkörd  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum tröttkörd
Neutrum tröttkört
Bestämd
singular
Maskulinum tröttkörde
Alla tröttkörda
Plural tröttkörda
  Predikativt
Singular Utrum tröttkörd
Neutrum tröttkört
Plural tröttkörda
Kompareras inte.
Adverbavledning

tröttkörd

  1. utarbetad, trött av att ha kört (om dragdjur; om människor: arbetat) länge
    Jag finner mig stundom som en tröttkörd häst i en brant backe, vilken just är i begrepp att släppa allt och låta det ramla utför.
    Med tröttkört sinne i enslig kammar' grubblande jag satt.
    Och så försöker den nu något tröttkörde läxläsaren att uppfriska sina domnande livsandar genom att vissla eller framskråla en gatvisa.
    Som en tröttkörd bil som behöver rundsmörjas.