tun
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av tun 1 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tun | tunet | tun | tunen |
| Genitiv | tuns | tunets | tuns | tunens |
| Böjningar av tun 2 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | tun | tunen | tunar | tunarna |
| Genitiv | tuns | tunens | tunars | tunarnas |
tun 1.
- (ålderdomligt, dialektalt) gårdsplan, område omgärdat av byggnader
- Synonymer: gårdstun
- (gotländska) gärdesgård
[redigera] Etymologi
På fornnordiska var ett tun en plats som man omgärdat med en palissad eller byggnader för att man lättare skulle kunna försvara sig. Ordet hittas i germanska språk, exempelvis som engelskans town ("stad"), isländskans tún (”slåtteräng”, ”höfält”) och tyskans Zaun ("staket").[1]
[redigera] Tyska
[redigera] Verb
tun
- göra; utföra en aktivitet
