tun

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tun 1 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tun tunet tun tunen
Genitiv tuns tunets tuns tunens
Böjningar av tun 2 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tun tunen tunar tunarna
Genitiv tuns tunens tunars tunarnas

tun

  1. (ålderdomligt, dialektalt) gårdsplan, område omgärdat av byggnader
    Synonymer: gårdstun
    Sammansättningar: fäbodtun
  2. (gotländska) gärdesgård

Etymologi[redigera]

På fornnordiska var ett tun en plats som man omgärdat med en palissad eller byggnader för att man lättare skulle kunna försvara sig. Ordet hittas i germanska språk, exempelvis som engelskans town ("stad"), isländskans tún (”slåtteräng”, ”höfält”), nederländskans tuin ("trädgård") och tyskans Zaun ("staket").[1]

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för tun 

Hjälpverb: haben

Infinitiv tun
Presensparticip tuend
Perfektparticip getan
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich tue  du tust  er, sie, es tut 
Plural wir tun  ihr tut  sie tun 
Preteritum Singular ich tat  du tatest  er, sie, es tat 
Plural wir taten  ihr tatet  sie taten 
Imperativ
Singular - tue ! -
Plural - tut ! tuen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich tue  du tuest  er, sie, es tue 
Plural wir tuen  ihr tuet  sie tuen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich täte  du tätest  er, sie, es täte 
Plural wir täten  ihr tätet  sie täten 

tun

  1. göra; utföra en aktivitet
    Synonymer: machen
    Besläktade ord: Tat

Källor[redigera]