tun

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tun 1 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tun tunet tun tunen
Genitiv tuns tunets tuns tunens
Böjningar av tun 2 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tun tunen tunar tunarna
Genitiv tuns tunens tunars tunarnas

tun 1.

  1. (ålderdomligt, dialektalt) gårdsplan, område omgärdat av byggnader
    Synonymer: gårdstun
  2. (gotländska) gärdesgård

Etymologi[redigera]

På fornnordiska var ett tun en plats som man omgärdat med en palissad eller byggnader för att man lättare skulle kunna försvara sig. Ordet hittas i germanska språk, exempelvis som engelskans town ("stad"), isländskans tún (”slåtteräng”, ”höfält”) och tyskans Zaun ("staket").[1]

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för tun

Hjälpverb: haben

Infinitiv tun
Presensparticip tuend
Perfektparticip leid getan
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich tue du tust er, sie, es tut
Plural wir tun ihr tut sie tun
Preteritum Singular ich tat du tatst er, sie, es tat
Plural wir taten ihr tatet sie taten
Imperativ
Singular - tue! -
Plural - tut! tuen Sie!
Konjunktiv I
Presens Singular ich tue du tuest er, sie, es tue
Plural wir tuen ihr tuet sie tuen
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich täte du tätest er, sie, es täte
Plural wir täten ihr tätet sie täten

tun

  1. göra; utföra en aktivitet
    Synonymer: machen

Källor[redigera]

  1. http://www.ne.se/school/sve/tun