två

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Räkneord

två

  1. grundtalet 2 mellan ett och tre, II med romerska siffror
    Människan har två ögon.

[redigera] Etymologi

Av fornsvenskans tva, ackusativ av maskulinumformen tver. Möjligen är den överlevande formen även påverkad av femininumformen tva eller tvar (neutrumformen tu har överlevt som separat ord i svenskan). Från fornnordiska tveir, från urgermanska *twai (kognater: engelska two, tyska zwei, etc.), från urindoeuropeiska *dwóh₁ (kognater: latin duo, grekiska δύο, ryska два, m.fl.). Prefixet tve- kommer av urgermanska *twi-, av urindoeuropeiska *dwi- (jämför di-, bi-).

[redigera] Besläktade ord

[redigera] Översättningar

grundtalet 2

[redigera] Verb

Böjningar av två  Aktiv Passiv
Infinitiv två tvås
Presens tvår tvås
Preteritum tvådde tvåddes
Supinum tvått, tvagit tvåtts, tvagits
Imperativ två
Particip
Presens tvående, tvåendes
Perfekt tvådd, tvagen

två -dde, -tt/tvagit, -dd/tvagen, -dda/tvagna

  1. (ålderdomligt) tvätta

[redigera] Etymologi

Äldre fornsvenska þva. Besläktat med tvaga, tvätta, tvål. Germansk rot, besläktat med bl.a. fornengelska þwean, "tvätta", dialektal tyska zwagen, och (via frankiska) engelska towel.

[redigera] Varianter

Genom nybildning utifrån supinumstammen tvag- har tvaga uppkommit som en variant för verbets grundform, med motsvarande former tvagar, tvagade och tvagat i presens, preteritum respektive supinum.

[redigera] Besläktade ord

  • tvagning (av supinumstammen tvag- med tillägg av avledningssuffixet -ning)

[redigera] Fraser

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Se även