Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
två
- grundtalet 2 mellan ett och tre, II med romerska siffror
- Människan har två ögon.
Av fornsvenska tva, ackusativ av maskulinumformen tver. Möjligen är den överlevande formen även påverkad av femininumformen tva eller tvar (neutrumformen tu har överlevt som separat ord i svenskan). Från fornnordiska tveir, från urgermanska *twai (besläktade ord i andra språk: engelska two, tyska zwei, etc.), från urindoeuropeiska *dwóh₁ (kognater: latin duo, grekiska δύο, ryska два, m.fl.). Prefixet tve- kommer av urgermanska *twi-, av urindoeuropeiska *dwi- (jämför di-, bi-).
Besläktade ord [redigera]
Sammansättningar [redigera]
Översättningar [redigera]
två
- (ålderdomligt) tvätta
Äldre fornsvenska þva. Besläktat med tvaga, tvätta, tvål. Germansk rot, besläktat med bl.a. fornengelska þwean, "tvätta", dialektal tyska zwagen, och (via frankiska) engelska towel.
Genom nybildning utifrån supinumstammen tvag- har tvaga uppkommit som en variant för verbets grundform, med motsvarande former tvagar, tvagade och tvagat i presens, preteritum respektive supinum.
Besläktade ord [redigera]
- tvagning (av supinumstammen tvag- med tillägg av avledningssuffixet -ning)
Sammansättningar [redigera]