tyende

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

tyende

  1. (reflexivt) som tyr sig, som söker sin tillflykt; presensparticip av ty
    ett barn tyende sig till modern

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tyende  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tyende tyendet tyender tyenderne
Genitiv tyendes tyendets tyenders tyendernes

tyende n

  1. tjänstehjon, tjänare, tjänstefolk; presensparticip av ty
    Det er vanskeligt at sige, i hvilken egenskab hun blev der, hun var ikke noget tyende, men hun kom heller aldrig ind i salonen, når der var gæster, dertil var hendes stand altfor ringe.
    Det är svårt att säga, i vilken egenskap hon var där, hon var inte någon tjänare, men hon kom heller aldrig in i salongen, när det var gäster, därtill var hennes ställning alltför ringa.