typ
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av typ | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | typ | typen | typer | typerna |
| Genitiv | typs | typens | typers | typernas |
typ
Översättningar [redigera]
Adverb [redigera]
typ
- (vardagligt) ungefär
- Klockan är typ tre.
- (vardagligt) nästan, i princip
- Jag var typ klar med matteprovet när tiden var slut, men fick inte göra det sista talet.
- Jag gjorde allt han sa, typ, men ändå hackade han på mig."
- (vardagligt) utfyllnadsord, rikligt förekommande i viss talspråksjargong
- Simon var typ jättelång.
Översättningar [redigera]
Synonymer [redigera]
Polska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av typ | ||
|---|---|---|
| maskulinum | Singular | Plural |
| Nominativ | typ | typy |
| Genitiv | typu | typów |
| Dativ | typowi | typom |
| Ackusativ | typ | typy |
| Instrumentalis | typem | typami |
| Lokativ | typie | typach |
| Vokativ | typie | typy |
typ m