usurpator

Svenska

Substantiv

Böjningar av usurpator	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	usurpator	usurpatorn	usurpatorer	usurpatorerna
Genitiv	usurpators	usurpatorns	usurpatorers	usurpatorernas

usurpator

1. person som usurperar; person som självsvådligt tar makten över något (oftast en stat eller ett rike); troninkräktare

   Carausius var en usurpator som utropade sig själv till kejsare över Brittanien.

Översättningar

  

engelska: usurper (en) nederländska: usurpator (nl)

portugisiska: usurpador (pt) m tyska: Usurpator (de)