uteliggare
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
uteliggare
| Böjningar av uteliggare | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | uteliggare | uteliggaren, vard. uteliggarn | uteliggare | uteliggarna |
| Genitiv | uteliggares | uteliggarens, vard. uteliggarns | uteliggares | uteliggarnas |
- hemlös person; person som regelbundet övernattar utomhus
- (statistik) ett mätvärde som ligger på (mycket) stort avstånd från övriga mätvärden i ett stickprov
