vän

Se även van, vån och van-.

Svenska

Substantiv

Böjningar av vän	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vän	vännen	vänner	vännerna
Genitiv	väns	vännens	vänners	vännernas

vän

• uttal: /vɛn/

1. person som en annan person är nära bekant med och vars relation till denna präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit

   Till festen har vi bjudit in vänner och bekanta.

Antonymer

• ovän (motsatspar)
• fiende
• väninna

Besläktade ord

• ovän
• väninna
• vänskap

Sammansättningar

• brevvän
• vänort

Översättningar

Översättningar  

bokmål: venn (no) danska: ven (da) engelska: friend (en) esperanto: amiko (eo) finska: ystävä (fi) franska: ami (fr), copain (fr) isländska: vinur (is) m italienska: amico (it)

japanska: 友達 (ja) (ともだち (ja), tomodachi) latin: amicus (la) nynorska: ven (no) polska: przyjaciel (pl) m ryska: друг (ru) tjeckiska: přítel (cs) m, přítelkyně (cs) f, kamarád (cs) m, kamarádka (cs) f, druh (cs) m, družka (cs) f, partner (cs) m, partnerka (cs) f, společník (cs) m, společnice (cs) f tyska: Freund (de) m, Freundin (de) f

Se även

• bekant

Adjektiv

Böjningar av vän		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	vän	▲
	Neutrum	vänt	▲
Bestämd singular	Maskulinum	väne	vänare	vänaste
	Alla	väna	▼	vänaste
Plural		väna	▼	vänaste
		Predikativt
Singular	Utrum	vän	▲	▲
	Neutrum	vänt	vänare	vänast
Plural		väna	▼	▼
Adverbavledning		vänt

vän

• uttal: /vɛːn/

1. fin, liten eller söt; mild