vänja
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Vanja.
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av vänja 1-2. | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | vänja | vänjas |
| Presens | vänjer | vänjs |
| Preteritum | vande | vandes |
| Supinum | vant | vants |
| Imperativ | vänj | – |
| Particip | ||
| Presens | vänjande, vänjandes | |
| Perfekt | vand | |
vänja
- (reflexivt: vänja sig) bli van
- Vanliga konstruktioner: vänja sig vid något
- få (någon) att vänja sig
- Vanliga konstruktioner: vänja någon vid något
- Vi har börjat vänja vår son vid att äta fast mat nu.
