valta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Finska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Faktakoll: Mallen som genererar tabellen är under utveckling. | |||||
| Böjningar av valta | Singular | Plural | Singular | Plural | |
|---|---|---|---|---|---|
| Grammatiskt | |||||
| Nominativ | valta | vallat | Ackusativ 1 | valta | vallat |
| Ackusativ 2 | vallan | vallat | |||
| Genitiv | vallan | valtojen (valtain) |
Partitiv | valtaa | valtoja |
| Lokativ (intern) | Lokativ (extern) | ||||
| Inessiv | vallassa | valloissa | Adessiv | vallalla | valloilla |
| Elativ | vallasta | valloista | Ablativ | vallalta | valloilta |
| Illativ | valtaan | valtoihin | Allativ | vallalle | valloille |
| Essiv | Marginell | ||||
| Essiv | valtana | valtoina | Instruktiv | – | valloin |
| Abessiv | vallatta | valloitta | |||
| Translativ | vallaksi | valloiksi | Komitativ | – | valtoineen |
valta
- makt (det att få och kunna bestämma över något )
