viking

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Användning 1.1.2 Översättningar 1.1.3 Se även

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av viking	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	viking	vikingen	vikingar	vikingarna
Genitiv	vikings	vikingens	vikingars	vikingarnas
Som förled i sammansättningar används vikinga-.

viking

1. plundrare och sjökrigare från Norden under vikingatiden (ca 790-1100 e. Kr.), ibland även om deltagande i sjöfärder från dessa länder med andra syften, exempelvis handel
2. mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden
3. långväga färd, vikingafärd

   De foro i västerviking.

[redigera] Användning

Definition 2 undviks ofta i vetenskapliga sammanhang och kan ses som direkt vilseledande i det att den antyder en sammanhängande "vikingakultur".

[redigera] Översättningar

• engelska: viking ^(en)
• esperanto: vikingo ^(eo)
• finska: viikinki ^(fi)
• fornnordiska: víkingr m
• franska: viking ^(fr) mf
• frisiska: Wytsing ^(fy)
• isländska: víkingur ^(is) m
• spanska: vikingo ^(es) m, vikinga ^(es) f
• tyska: Wiking ^(de) m

[redigera] Se även

• バイキング (baikingu) (japanskt ord etymologiskt besläktat med viking)