viking
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av viking | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | viking | vikingen | vikingar | vikingarna |
| Genitiv | vikings | vikingens | vikingars | vikingarnas |
| Som förled i sammansättningar används vikinga-. | ||||
viking
- plundrare och sjökrigare från Norden under vikingatiden (ca 790-1100 e. Kr.), ibland även om deltagande i sjöfärder från dessa länder med andra syften, exempelvis handel
- mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden
- långväga färd, vikingafärd
- De foro i västerviking.
[redigera] Användning
Definition 2 undviks ofta i vetenskapliga sammanhang och kan ses som direkt vilseledande i det att den antyder en sammanhängande "vikingakultur".
[redigera] Översättningar
- engelska: viking (en)
- esperanto: vikingo (eo)
- finska: viikinki (fi)
- fornnordiska: víkingr m
- franska: viking (fr) mf
- frisiska: Wytsing (fy)
- isländska: víkingur (is) m
- spanska: vikingo (es) m, vikinga (es) f
- tyska: Wiking (de) m
[redigera] Se även
- バイキング (baikingu) (japanskt ord etymologiskt besläktat med viking)