viking

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av viking  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ viking vikingen vikingar vikingarna
Genitiv vikings vikingens vikingars vikingarnas
Som förled i sammansättningar används vikinga-.

viking

  1. plundrare och sjökrigare från Norden under vikingatiden (ca 790-1100 e. Kr.), ibland även om deltagande i sjöfärder från dessa länder med andra syften, exempelvis handel
  2. mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
  3. långväga färd, vikingafärd
    De foro i västerviking.

Användning[redigera]

Definition 2 undviks ofta i vetenskapliga sammanhang och kan ses som direkt vilseledande i det att den antyder en sammanhängande "vikingakultur".

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

  • バイキング (baikingu) (japanskt ord etymologiskt besläktat med viking)