virtus

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Latin[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av virtus  Singular Plural
femininum
Nominativ virtus virtūtes
Genitiv virtūtis virtūtum
Dativ virtūti virtūtibus
Ackusativ virtūtem virtūtes
Ablativ virtūte virtūtibus
Vokativ virtus virtūtes
Lokativ
Ordet tillhör den tredje deklinationen.

virtūs

  1. manlighet
  2. tapperhet
  3. dygd
  4. kraft
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av latinska vir ("man") tillsammans med -tus (ändelse som bildar abstrakta substantiv av konkreta).