át

Bottniska

Preposition

át

• uttal: /óːtʰ/, /ótʰː/

1. åt, vid, till

   Nú fer jag át skógjum.

   Nu går jag till skogs.

   kǿr’ át

   köra, fara till någon

   stíg’ át sig

   maka, flytta på sig

   Kæst dig át sǽngę̆!

   Lägg dig till sängs!

   Vanliga konstruktioner: át áre, át dil, át dí, át nǫ́ttĕnn

   Etymologi: Fornnordiska at, át; etymologiskt identisk med at.

   Grammatik: Styr dativ.

   Sammansättningar: ettát, átkÿminn, átvið, átyfir, át a, átfórirn

   Fraser: kenn át, setj’ át sýnę̆ á ein, vara rítt át ǿgum á ein, bera sig át

Substantiv

Böjningar av át	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	át	áte
Dativ		áten

át n

• uttal: /óːtʰ/

1. varjehanda flygfä i skogen, som med sitt bitande besvära människor och boskapen, såsom brömsar, flugor, myggor, knott etc.

   Etymologi: Av ett indoeuropeiskt *ēd-, avljudsform till ita.

   Sammansättningar: húldát

   Besläktade ord: atoł, ita

Adverb

át

• uttal: /óːtʰ/

1. tillbaka

   fræmm og át

   fram och tillbaka

   Etymologi: Av fornnordiska aptr, apt.

   Besläktade ord: át a, átrst