ädling

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ädling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ädling ädlingen ädlingar ädlingarna
Genitiv ädlings ädlingens ädlingars ädlingarnas

ädling

  1. yngling med adlig eller kunglig härstammning
    1874: Förenta Staternas historia: utarbetad för den svenska befolkningen i Amerika, Johan Alfred Enander:
    Ingen ädling, huru hög hans samhällsställning än var, fick framträda för konungen utom med nakna fötter och nedslagna ögon samt inhöljd i en grof mantel.
    Besläktade ord: ädel
    Jämför: blåblodig

Översättningar[redigera]