Hoppa till innehållet

äring

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av äring  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ äring äringen
Genitiv ärings äringens

äring

  1. (ålderdomligt) årsväxt
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1452.[1] Som fornsvenska æring.
    Besläktade ord: år

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "äring"